Dagen började otroligt bra och var bra hela tiden tills jag kom hem, fan vad jag hatar sånthär.

Idag träffade jag Ester vid täby och så var vi och sola & bada, årets första dopp för mig! Så jag har varit ute sen 12 tills när jag kom hem runt 7. Jag har blivit brun vilket var rå länge sen eftersom jag inte ens var hemma förra sommaren! Så de känns lite skumt men bra!

Jag hoppade in i duschen när jag kommit hem och när jag är påklädd och klar i mitt rum, knackar mamma på försiktigt (vilket hon aldrig gör) jaa? säger jag. Och får en enorm chock med vad hon har att berätta.

Även fast min bror kunde gråta sönder sig kunde inte jag, eller jag vet inte riktigt hur det var meningen att jag skulle reagera. Det ända jag tänker nu är varför i helvetes fan kan inte allt bara ta slut? VARFÖR måste ena eländet komma efter andra HELA JÄVLA TIDEN. Varför kan jag inte bara få leva mitt liv som det är :( jag blir så jävla trött på allt som händer. Och ja äntligen nu fick jag ut alla mina tårar och ilska... Jag har dåligt samvete också för att jag sa för mycket innan att veta vad det egentligen var..
Jag hoppas innerligt att allt går bra, annars vettetusan vad jag gör.
Fan jag som trodde att allt började bli okej... Jag hade fel.. åter igen.