Läs inte det här, för det är långt........eller rätt så långt

Nu kom såklart dagen då jag når botten och inte orkar något mer.
Jag kan inte skriva ner just DET jag vill skriva ned för jag vet att  imorgon kommer jag ångra mig så fruktansvärt mycket och att det är bara just nu jag känner så. Ja Gud vad jag skulle ha behövt ha dig vid min sida och jag blir så sur att du valde att gå din väg bara för att du aldrig var van vid lite problem i ditt liv. Och jag kände att jag behövde få mig ur det för jag känner mig så jävla ensam i det här just nu. Även fast alla är bra på att säga att man inte är det. Men hur fan vet dom de? Visst man har vänner , men jag är helt ensam i det här. Mitt samvete håller på att bita mig inneifrån och det hemska är att man inte för en liten stund har någon annan att glöma problemen ett tag med, som det var förrut att man kände sig älskad och med det räddade det ens situation. Då kunde jag för ynka timmar drömma mig bort och må otroligt bra. Även fast det var andra, mindre saker som ploppa upp ivägen i mitt liv.

Och jag är 100 procent säker på att jag kommer ångra mig så mycket efter det här inlägget, det är just därför jag håller bloggen för mig själv. Det går sammtidigt inte att stoppa en desperat människa att skriva av sig hur mycket jag än tänker att jag kommer ångra de skriver jag fortfarande på. Jag vill bara komma bort från skitet , om man ändå kunde skriva bort det.

Jag blir så otroligt trött på allt, jag blir trött på att jag aldrig kommer fatta vad det är jag känner. Jag blir trött på många saker och speciellt den som valt ut att allt detta skulle komma på en gång, Vem tänker så jävla puckat? Jag hann inte ens reagera på allt. Jag hoppas att min morgondag blir bättre. Jag vet även också vad jag reagerade så starkt på med att skriva av mig allt det här. Men jag tror att de behövdes.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0